By

Resan startade med kaffe i termos, kvarg, proteinbarer och en stor portion nyfikenhet. På resan inköptes Ahlgrens däck – vad annars, mina på Nissan var ju 6 år gamla. Mental kompensation!

Ösregnet och mörkret gjorde sikten otroligt kort med en stenskottsblästrad vindruta. När jag mötte långtradare tog vinden tag i bilen så jag var tvungen att hålla stenhårt i ratten –vilket vindfång min bil är!

Körde E18 västerut, den jättetrevlige Elbil Sverigemedlemmen som jag köpte bilen av, Mikael Kolam, hade gett mig tips att ladda på Mälarenergi för det är gratis om du inte går ur bilen. De samarbetar med Easypark. Hastigheten var nog inte tillräckligt låg i regn och blåst för det bara slukade laddning från de blå huggtänderna på instrumenteringen. Jag planerade att ladda i Bålsta, kollade Uppladdning.nu och körde till en laddare vid hyreshus. Då kan jag sova där några timmar tänkte jag.

Bra att Mikael och jag hade laddat en gång under provkörningen så inte det också var nytt. När jag kommer fram ville det inte starta. Det fanns en liten box med säkringar ovanför själva uttaget, alla säkringar var på 0 så jag slog över till 1 men jag fick ingen laddning. Ösregnet försökte krypa sig in under min vaxrock, men jag kämpade med vänsterhanden i ett strypgrepp runt luvan. Höger hand fumlade med laddkabel, brytare och allt möjligt. Och ingen belysning i ladduttaget. Fram med pannlampan – usch – då rann regnet utmed kinden via halsen till överkroppen.

In i bilen och kollade efter alternativ. En privatperson i Bålsta ringde jag till och han lovade att komma och hjälpa mig om laddningen inte räckte till Enköping. Men jag har Falck försäkring så då får väl de bärga mig tänkte jag. Optimisten.

Väl framme i Enköping laddades det till 80% för jag har lärt mig att över 80% går det mycket långsammare. Strategin var att köra ganska fort, ladda ofta till 80 % och somnar jag så somnar jag.

Ut på E18 igen och nästa laddning Västerås och sedan  Hallstahammar som låg en bit från E18. Gratis är gott tänkte jag. Hade noll koll på hur billigt eller dyrt det kan vara beroende på elleverantör till laddstolpen samt skillnaden mellan minut eller per kWh. Köping hade laddaren strax utanför en mack som stängde 2 minuter efter jag kommit in. Tjejen i kassan insåg att det fanns fler behov än blodsocker och informerade mig snabbt var den dörren var. Killar har det alldeles för enkelt att slå en 7 i ösregn mot vad vi tjejer har. She wee låg i Frillesås. Spontanköp bils biverkningar …

Vidare till Örebro, Laxå och jag kände att trots jag sov för lite vid var laddning sprutade adrenalinet av lyckan att köra elbil. Min egen elbil. Inte snygg, hyfsat bekväm att köra men så ekonomiskt för både moder jord och min plånbok. Bilintresse fick jag med modersmjölken och då helst förkrigsbilar. 

När jag närmade mig Jung för sista laddning innan målet för resan, Trollhättan, var jag trött. En ny dag började gry. Jag följde Google Maps för att hitta till gatuadressen där nästa laddare skulle vara. Men jag hamnade på parkeringen utanför en röd byggnad med vita snickerier och vänligt ljus från fönstren lockade in mig. En mycket förvånad herre mötte mig när jag knackade på – det var nog ovanligt med en främmande bil på morgonkvisten. Visst kunde jag få snigel-ladda lite hos honom, toalett hade han också. Prioriteringen var enkel. Satt en stund och såg honom bygga jättefina dörrar, han såg nog hur trött jag var. ”Snabbladdaren finns vid Preem vid E20 men du får gärna värma dig här” berättade han. På denna premiärtur hade jag nämligen bara på värmen i kupén när jag laddade. Ratt- och sätesvärme var underbar att ha.

Väl framme vid laddstolpen mötte mig en hemsk syn. Flaggstängerna låg som plockepinn, den bredvid laddstolpen vajade farligt mycket. Det regnade fortfarande och det var nästan omöjligt att läsa instruktionen på laddstolpen i det svaga dagsljuset delvis beroende på regn och minimal storlek på typsnittet. Här har någon glömt att tänka. Förstod inte hur jag skulle starta den, sprang in på macken och pratade med den jättetrevliga personalen som hade ett tips att ge mig. Fick igång den med ett otroligt pris per kWh, men långt kvar till diesel runt 16:- per liter. Tipset var att det fanns en liten qr-kod som jag skulle scanna. Den såg jag inte ens i busvädret.

Vill du läsa fler anekdoter från mitt elbilsägare är en profil på Facebook på gång – Elbilsnackarnas Lillasyster. Med humor, bilintresse, miljömedvetenhet och ekonomiskt tänk. Men mest tips för den som är tveksam till hur det är att köra fossilfritt.